Åsenfår

Nu har vi kommit fram till den allra sista allmoge rasen! Nästa vecka tar jag nya tag och skrivet om Gotlandsfåret. Det skall bli kul att gå vidare i den långa listan av får som finns, jag tänker mig att jag börjar lokalt och sedan vidgar vyerna, till slut kanske jag äntligen kommer fram till får som en har hört talas om. Det här med allmogefår är helt nytt för mig, men det har vart trevligt att skriva om dem!

Nu till Åsenfåren! Det är den största gruppen av får från dalarna, och de är från bys Åsen som ligger i Älvdalens socken. Älvdalen är som många andra byar jag skrivit om väldigt liten, men denna byn vet jag någonting om… Det finns mycket svensk traditionell folkmusik bevarad från byn, och enligt en man jag känner så fanns förr en enda lyktstolpe i byn, och den hade en strömbrytare.

Det var framför allt tre gårdar som under många år bevarade Åsenfåret, dels TyskMargit Allringer, dels syskonen SprittAnders och Helny. Dessa tre gårdar hade alla fädbod i Floj där deras flockar huserade tillsammans under somrarna. Tackorna hade sina lamm med sig och baggarna skiljdes inte ifrån tackorna förrän man återkommit till bygden efter sommarens fäbodliv. Betäckningen var då redan avklarad och de sparade sällan baggarna över vintern. Vintertid hölls fåren inomhus i små trånga ladugårdar och fick hålla tillgodo med ”sämre och näringsfattigare hö än korna och hästarna men bättre än getterna”. Lamningen skedde hemma i Åsen men om en bagge av någon anledning sparades blev det ofta lamm på fäboden nästa år igen, eftersom tackorna blir brunstiga snart efter lamningen.

Lammen föds i allmänhet svarta eller viltfärgade, ofta med vita tecken och inslag av brunt. Dem ljusnar oftast allt eftersom med åldern och därför varierar färgerna mycket i en flock med individer i olika åldrar från svart och grått till vitt. Baggarna kan få mycket stora horn men även kulliga baggar förekommer. Tackorna är kulliga men hornknappar och små horn kan förekomma. vad som utmärker dessa får är att de har sina goda modersegenskaper, sin härdighet och om en tillbringar mycket tid tillsammans med dem kan de bli väldigt tillgivna.

Ullen varierar mycket, dels från individ till individ men även på ett och samma djur. Ullen kan vara av blankaste rya till finaste vadmalsull. Den är mycket lättarbetad och passar bra att spinna och tova. Svansen är kort och ibland kal.

 

Annonser

Författare: Garnmumriken

Hallå! Välkommen till min blogg! Just nu pluggar jag en Textilkurs på Universitetet i Umeå så min blogg kommer med stor sannolikhet handla en del om den, vad vi gör där, framsteg och bakslag. I vanliga fall (om en kan säga så) handlar bloggen mer om garn och stickning, men visst är det kul när en får bredda perspektiven! jag önskar dig trevlig och nördig läsning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s