Gotlandsfår

Hej och välkomna alla läsare, idag kommer en rätt deppig text om får. Jag brukar vara glad när jag skriver om får, det står ofta så mycket fint. Men inte idag, det jag hittade om Gotlandsfåret var fan bara deppigt! Men jag skriver om fårrasen ändå, det är ändå spännande att se hur olika Gutefåret och Gotlandsfåret har blivit trotts att de har samma bakrund… Tänk hur människan kan påverka djur ändå. Ja, som ni kanske förstår har gotlandsfåret blivit avlad till att bli det ”perfekta kött-djuret” som skall passa bra i produktion.
 

Gotlandsfåret härstammar från det ”gotländska utegångsfåret” som såklart har sitt ursprung på Gotland. Som jag skrev om förra veckan så härstammar Gutefåret och Gotlandsfåret från samma stam, men på 1900-talet så separerade de på dessa får och delade in dem i två grupper, de med horn var en grupp och de grå fåren utan horn blev en annan grupp. De utan horn som var grå kallas idag för gotlandsfår. 

Gotlandsfåret har till och med blivit ett internationellt får, numera kan en hitta denna ras i Sverige, Norge, Danmark, England och på nya Zeeland. Det är såklart många fårägare som uppskattar rasens rörlighet och goda förmåga att utnyttja varierande betesmarker. Fåret är helt klart lämpligt för nordisk landskapsvård.

På gotland kallas får för lamm och dess ungar för lammungar. Fåren är livliga utan att vara skygga och de blir lätt tama. När fåren är på betning är de ofta rätt utspridda, mer än vad andra raser brukar vara.

Förr kunde Gotlandsfåren ha en massa olika färger och olika typer utav ull i olika längder med mera, men så är det inte riktigt längre, de liknar alla varandra rätt mycket nu för tiden. De har alla en grå färg med svarta huvuden och ben, vita tecken kan dock förekomma. Lammen föds svarta, men de ljusnar över sommaren och blir i olika grå nyanser. Till rasens absoluta särdrag hör den fantastiska lockiga och glansiga ullen. Den utvecklas snabbt, redan vid 4-5 månaders ålder har de en så vacker päls. Deras päls använd främst för hantverk, inredning och beklädnad.

Det som eftersträvas på Gotlandsfåren är en ren och klar färgnyans, ljusgrå till mörkgrå, jämt utbrett. Jämn lock över hela djuret, ca 10-15mm stor med en tredimensionell karaktär och ett glansigt och silkigt pälshår. 
Gotlandsfåren är numera ett offer för vår köttindustri. Och det är otroligt deppigt att skriva om kraven på ett djur, istället för att jobba med naturen/djuren och göra saker för rasens egna karaktär. Det här är det motsatta, här ställer de väldigt tydliga krav på vad ett får får vara och inte vara, det gör mig förbannad. Det ställs säkert krav på hur ett djur skall vara när det handlar om ull industrin också… men för mig känns det lite mildare, det handlar inte om att få djuret att växa så snabbt som möjligt för att sedan döda det. Det handlar om att djuret skall må bra för att på det viset få en fin ull, för mig handlar det mer om att ta hand om sina djur och jobba med djuren.

Det står i texten att ”För att lammen ska bli slaktmogna under hösten kompletteras betet ofta med vallåterväxt eller annat tillskottsfoder under senare delen av uppfödningstiden”.

”Köttet från Gotlandslammen håller hög kvalitet. Det är mört och smakligt och brukar hävda sig väl i smaktester med kött från olika fårraser.”

”Goda modersegenskaper, hög fruktsamhet och lågt underhållsbehov uppskattas i korsningsprogram med gotlandsfår som moderras. De bästa tackorna bör dock användas för fortsatt avel inom rasen. Tackor med sämre pälsegenskaper kan däremot vara lämpliga för korsning med baggar av utpräglad köttras.”

Jag har inte brytt mig om att försköna denna delen av texten, jag har bara klippt in det som ändå känns ok att ha med. Jag har suttit och kokat lite grann under tiden jag skrivit om den här rasen, så jag skiter i Avelsmålen, då kokar jag nog över. Som sagt, jag tycker inte att djur passar in i ett ”rullbandsystem”  eller i en produktion, blir sur när människan ändå försöker se djur som en ”produkt” istället för vad dom egentligen är…. 

images-6

Då var det slut med pinan för idag, jag känner verkligen med den här rasen, vart jag än hittat min fakta (idag var det på tre olika sidor) har det bara stått om krav på djuret, och jag tycker mig ha antytt en negativ klang i texterna, blandat med kraven och att alla sidorna har sett dessa djur som en handelsvara eller en produkt. Jag kommer försöka passa mig för att skriva om köttdjur igen.

Annonser

Författare: Garnmumriken

Hallå! Välkommen till min blogg! Just nu pluggar jag en Textilkurs på Universitetet i Umeå så min blogg kommer med stor sannolikhet handla en del om den, vad vi gör där, framsteg och bakslag. I vanliga fall (om en kan säga så) handlar bloggen mer om garn och stickning, men visst är det kul när en får bredda perspektiven! jag önskar dig trevlig och nördig läsning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s