Ett kärt återseende

Nu har jag varit med om så himla många äventyr sedan jag skrev här sist, och jag säger det med en gång- jag har saknat detta forum att skriva av mig, få kreativa och snälla kommentarer och stick-världen över lag. Funderade ett tag på om jag skulle kalla det för ”blogglov” men det är missvisande eftersom pausen inte var ett syfte i sig, utan en konsekvens av annat jag ville göra.

För en månad sedan på måndag åkte jag iväg för att jobba en vecka på ett LLS läger, det är ett fantastiskt sätt att jobba på, jag har min grupp med mina barn som jag hänger med en hel vecka och hittar på en massa roliga saker hela dagarna och sedan åker vi hem och det dröjer en månad tills vi ses igen.

För tre veckor sedan åkte jag uppåt i landet tillsammans med tre andra älskvärda personer, vi skulle tillbringa två veckor tillsammans uppe mellan Abisko och Kiruna. Vi var alltså på kungsleden och tog oss fram till fots tillsammans, vi fyra utan teckning på telefonen och enbart ett Citadells spel till underhållning. Det var en sak jag ändå kände att jag var beredd på- att vara utan telefon i två veckor, hur svårt kan det vara… jag var ju ändå typ 14 när jag fick min första telefon, och det var en sådan 3310… en utan internet, den häftigaste moderna funktionen på den telefonen var att det fanns smilys som kunde röra på sig. Den första veckan utan teckning gick bra, helt utan problem. men det var efter ca en vecka och några dagar som det började irritera mig att det aldrig uppdaterades på mailinkorgen… det var det första steget, sedan blev jag liksom lite stirrig utav att aldrig få någon notis från Instagram eller Facebook- vilken super modern människa jag är som inte ens fixar två veckor utan att få spatt… men det blev lite av en inre stress att inte kunna hålla mig uppdaterad alls. och tänk, hela min barndom och en del av tonåren gick jag helt utan, en vänjer sig snabbt!

För en vecka sedan när jag kom hem var det egentligen ingen tid för att vila, vi skulle ju flytta, och det är ju extremt mycket med allt det där… men just då, i ”perfekt tid” blev jag magsjuk och migränen trängde sig på och jag låg utslagen på sängen i tre dagar. Jag kan säga att jag inte ville annat än att skriva om mina äventyr här, men jag orkade inte. Så efter en pausvecka extra var jag äntligen redo!
Det är så mycket som händer nu, hela livet är nerpackat till tre flyttlådor -De enda jag kommer kunna få med mig till mitt nya boende. Jag har förstås många fler lådor, men de flesta har jag placerat ut hos mina föräldrar eftersom jag inte kan få med mig allt jag äger. Jag kommer flytta till Umeå om någon vecka, då kommer jag även kunna vara med organiserad och få ihop det här på bloggen igen! =)

Kram!

Annonser

Författare: Garnmumriken

Hallå! Välkommen till min blogg! Just nu pluggar jag en Textilkurs på Universitetet i Umeå så min blogg kommer med stor sannolikhet handla en del om den, vad vi gör där, framsteg och bakslag. I vanliga fall (om en kan säga så) handlar bloggen mer om garn och stickning, men visst är det kul när en får bredda perspektiven! jag önskar dig trevlig och nördig läsning!

2 thoughts on “Ett kärt återseende”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s